I minnenas Spegel

Du och jag, som gamla möbler,
står alltid störande i vägen,
med spetsiga eländiga hörn.
Den svunna tiden lämnade oss
utan glänsande lack och skön prägel.

Det förflutna kommer så nära,
som bergstoppar när dimman lyfter,
och i en härlig blåkantad lucka
speglas en glädjestund, och dans,
-minnet av magnifik strålande lycka.

Glädjens dansband väntar inte på någon
och sommarens vackra ljus lyser för kort.
Om man är på besök på gamla ställen
öppnas källardörren med ivrig förväntan
men det gamla vinet smakar nästan som nytt.

Fjällbäcken sjunger kanon med småsten, och doftande
färgrika växter, som kysser de soliga strändernas kanter,
sprider vällukt åt alla, som har svag syn och darrande hand,
Med rinnande ögon betraktar de den dunkla spegeln.
-Vart tog livet vägen, ungdomens vilja och kraft?

Allt som var, har inte försvunnit, men lever kvar som ett ljus
I minnenas spegel finner du det, i ett gammalt hus.