Illusion

Välsignad med min mors handarbete,
en stickad tröja av överblivet ullgarn,
började jag denna resan -en magisk resa.
Vägledd av ett svagt hopp, från törstens vindar,
trodde jag tvivlande, att jag skulle nå en hamn,
där Anden kan glöda med sitt rätta ljus.
Men jag kände, bortom det ogjordas blåa djup,
att Nattens Ryttare inte delar något guld med mej.
Likt ett tomt skal, uppkastat från havet,
förlorade jag min själ, och tron på den enda sanna vännen:
Illusionens luftskodda Gudinna.